Hovkapellisten Sven Widström
Sven Widström i Strängnäs den 10 nov 1751. Föräldrarna var färgaren och rådmannen Sven Widström (1711-1773) och tenngjutardottern Elsa Maria Danielsdotter Hedman. Fadern kom ifrån Vigge by i Stöde socken och han var i sin tur son till riksdagsmannen Olof Jonsson.
Sven växte upp på tomt nr 52 i Strängnäs (se nedan), denna tomt låg precis intill det dåvarande Rådhuset. Sven hade två bröder som hette Daniel och Olof, alla syskonen använde namnet Widström.
Så här såg tomt 52 ut. Det rosa huset (137) är rådhuset. Tomt 52 består av två delar. Förmodligen var det så att den tomt som är märkt 138 tillhörde den södra delen av tomt 52. Kartan är gjord 1785. Tomt 220 är idag ett torg i centrala Strängnäs.
Klicka på bilden för att göra den större.
När sven var 23-24 år gammal så flyttade han till Ladugårdslandet i Stockholm och där började han som tygskrivare vid Skeppsholmen. Runt 1780 så blir Sven erbjuden en tjänst vid Admiralitetet i Göteborg som ordinarie kammarskrivare. Men Sven har även en annat intresse i livet som lockar mycket mera, han är en duktig violinist. Så istället för att bli kammarskrivare så tar Sven anställning vid operastaten som hovkapellist och 2:e repetitör, detta skedde år 1780.
Förste repetitörstjänsten tilldelades ofta violinister. Yrket innebar att anföra all balett- och dansmusik såväl vid generalrepetitioner som vid föreställningar. 1:e repetitören skulle även svara för partiturets riktighet. 2:e repetitören ledde repetitionerna vid övriga tillfällen samt ryckte in vid 1:e repetitörens frånvaro.
Den 14 november 1790 så gifter sig Sven med den 16 år yngre Ulrica Karolina Forssberg i Hovförsamlingen Stockholm. Ulrica var dotter till Pehr Niclas Forssberg och Katarina Maria Grip som båda arbetade vid hovet. I vigselboken så står Sven titulerad med "Sekreteraren och Repetitören vid Kongl. Spectaclerne", vad som menas med "sekreterare" är oklart.
1792 så får paret en son vid namn Sven Niclas och 1794 respektive 1796 så föds döttrarna Carolina Maria och Augusta Wilhelmina. Tråkigt nog så dör Sven Niclas 1797 av scharlakansfeber när han är fem år gammal. Paret får ytterliggare två döttrar varav en dör vid mycket ung ålder (1 år).
Bilden föreställer Ulrica Karolina. (J.G Sanberg efter M.V Krafft)
Sven Widström var som sagt anställd som andre repetitör från 1780. Denna tjänst hade han fram tills det fjärde kvartalet år 1798 då han blev förste repetitör. Men antagligen hade han redan haft denna tjänst sedan 1791 eftersom den förre 1:e repetitören och violinisten Matheus Daniel Böritz dog detta år. Sven arbetade som förste repetitör fram till 16 mars 1807 då han blev uppsagd och fick 150 Rdr/år i pension. Detta var en betydligt lägre summa än den han tidigare haft när han arbetade. Då hade han 400 Rdr/år, och eftersom hans ekonomi redan var ansträngd så innebar den låga pensionen en katastrof. Detta gav honom ingen annan möjlighet än att skriva ett långt brev till Kungen och försöka få sin pension ändrad. Brevet (se nedan) beskriver inte bara hans ekonomi, utan även hans arbetsförhållanden:
”Stormägtigaste Allernådigste
Konung! (Ur Allm. verks m.fl. skrivelser t K Mt, vol. 62, RA)
Kungen remitterade skrivelsen till teaterdirektionen, där Edelkrantz uttalade sig. Efter att ha resumérat Widströms meriter avslutade Edlerkrantz sitt brev tillbaka till kungen med följande:
Svaret från Kungen blev positivt för Sven Widströms del:
”Gustaf Adolph med Guds
nåde........
Så from och med den 1/1 1808 så fördubblades Sven Widströms lön till 300 Rdr/år. Men då var Sven tvungen att arbeta som danslärare åt Kronprinsen och prinsessorna. Nu kan man tro att allt skulle ordna sig för Sven, men ingen hade räknat med att i mars 1809 så avsattes Kungen plötsligt och lämnade Sverige tillsammans med sin familj. Och inte bättre var det att Sven redan pantsatt sin pension mot ett räntelån på 2000 Riksdaler från Riksdiscontoverket. Återbetalningsvillkoret var att familjen avstod helt och hållet från pensionen. I praktiken hade alltså skulderna i förväg förintat den lilla tryggheten, vilket i sin tur innebar nya och ständigt växande skulder.
Så här kunde det se ut vid en operaföreställning.
G. Nyblaeus lavyr av operaföreställningen "Målaren och modellerna", andra akten (tidigast 1811)
Nu var Sven och hans familj tillbaka på ruta ett, lyckligtvis hade Ulrica Karolina lyckats få en egen pension på 150 Rdr eftersom hon tidigare förmodligen varit anställd vid hovet. Pensionen togs ur drottning Hedvig Elisabeth Charlottas handkassa. Så småningom fick även Sven Widström uppdrag att vara hertig Oskars (son till Jean Baptiste Bernadotte) lärare i instrumentspel mot en årslön av 66 riksdaler 32 skilling.
Att familjen fortfarande hade ekonomiska bekymmer framstår av ett brev till en vän den 8/6 1812. Sven hade vid brevskrivandet långt framskriden lungtuberkulos:
”Jag har måst hållas vid sängen i
6 weckors tid, nödgadts försumma mina små
Elva dagar senare så dör Sven Widström av sin sjukdom, och enligt bouppteckningen så värderades hemmets tillgångar till 125 Rdr och 36 skillingar. Det fanns inga kontanter och skulderna var väldigt omfattande. Husvärden hade inte fått betalt på nio månader och Sven hade en stor skuld på 1037 Rdr och 24 skillingar hos instrumentmakaren Daniel Wickstrom. Det fanns också en annan skuld, nämligen för det lån som betalats ut från RiksDiscontoverket i pant mot Sven Widströms pension. Den kvarvarande skulden i juni 1812 var 1200 Rdr. Ulrica Carolina och ”kassören Nordwall”, som båda var borgenärer för lånet, anhöll hos kungen om att slippa denna skuld, något som Karl XIII också beviljade.
Så sammanfattningsvis kan man säga att Familjen Widström levde under en ganska politiskt instabil tid, speciellt efter mordet på Gustav den III Adolph 1792. Makarna Widström var småfolk som levde i utkanten av dessa händelser, men de påverkades säkert både mentalt och materiellt av det som skedde. Det var antagligen mycket dyrt att leva vid hovet på den tiden, det skulle vara mycket glitter om glamour om man utrycker sig i moderna termer. Ulrica Karolina Flyttade till Mariestad där hon senare i livet kom att bli en känd författarinna. Döttrarna flyttade till olika ställen i Sverige.
Tyvärr så dog denna gren av Widström ut.
/Andreas Wikström
Källor: Boken Kungl. Hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1772-1818
|