Rådmannen Sven Widström (1707-1773)

 

Sven föddes år 1707 i Vigge by Stöde socken. Hans föräldrar var riksdagsmannen Olof Jonsson och Sigrid Svensdotter. Han var parets fjärde barn av nio, varav sju överlevde till vuxen ålder.

 

Sven flyttar till Strängnäs någon gång innan 1742, eftersom han detta år startar en egen färgerifabrik i staden.

Tre år senare, den 18 juli 1745, gifter han sig med tenngjutardottern Elsa Maria Danielsdotter Hedman i Kättsta, Harakers socken.

Denna plats nämns även i Magnus Nordenströms bok "Utkast till beskrifning öfwer Stöde socken" som kom ut 1769. Här sägs det att Sven

är en av Stödes boklärde män och att han under en tid varit färgare vid "Kettsta linne fabrique", men att han senare upprättade ett eget verk i Strängnäs. Detta kan betyda att Sven antagligen lärde sig färgeri yrket i Kättsta innan 1742 och sedan flyttade till Strängnäs för

att starta eget. Och att han kanske under sin tid i Kättsta lärde känna Elsa Maria som han sedan gifte sig med (när han hade skaffat sig en egen inkomst).

 

Som sagt så flyttade Sven och Elsa Maria till Strängnäs där Sven tar han yrket färgare, en färgare är en person som yrkesmässigt bedriver färgning av garn, tyg, skinn o. d.

Kyrkoherden Lars Hallman skildrar i mitten av 1700-talet näringslivet i Strängnäs och skriver då lite om Widströms färgeri:

"Så är här ock nu av Rådman Sven Widström, år eget förlag, anlagt ett anseneligt Färgeri, varest av alla slags silke, sidentyger, ylle, bomull och linne färgas, stampas och överskäras, manglas och pressas."

 

Sven och hans fru bosätter sig mitt i Strängnäs på tomt 52 (se kartan nedan). År 1757 så köper Sven av assessor Malmin den, nedanför rådstugebyggnaden och bredvid Widströms tomt, liggande sjötomten (se den vänstra av de de två tomterna med nr 52). Kanske var det detta som inspirerade Sven att bli rådman, för året efter så har Sven blivit Rådman i staden.

 

Det finns en liten beskrivning av tomten i Strängsnäs dombok år 1767:

"Strengnaes stads rådstufwu-rätts dom uti then, af stads- fiscalen wälbetrodde Carl Magnus Carlman,

och handlande borgaren Eric Hultin emot färgaren och rådmannen här i staden, herr Sven Widström,

instämde sak, med påstående, at til staden : och des rådhus, afträda en nedan för rådstufwun belägen tomt, rådstufwutomten kallad, och at Widström måtte påläggas taga bort sin förnära intill rådhuset

upstälte kjöcks-skorsten och gårds-port, samt til den delen af rådstufwun, som : ligger uti Widströms gård, lagligit stålparum afstå, hwarom, jämte rättegångs kostnaden twistas; afsagd å Strengnaes stads rådhus, den 6 maji 1767"

 

Här kan man läsa att Sven hade sin tomt intill rådhustomten.

Han blev instämd till tinget för att tydligen ha utnyttjat en del av rådhustomten för sina byggnader.

Rådhuset (staden) ville nu själv ha tillgång till sin tomt och uppmanade Widström att riva den del som inte stod på hans tomt.

 

Så här såg tomt 52 ut. Det rosa huset (137) är rådhuset. Tomt 52 består av två delar. Den vänstra köpte han antagligen av Malmin (se texten ovan). Förmodligen var det så att den tomt som är märkt 138 var den s.k. rådhustomten som Sven hade använt för sina egna byggnader. Tomt 220 är idag ett torg i centrala Strängnäs.

 

Sven och hans fru fick tre söner, jag har även uppgifter som säger att de fick hela tio barn. Men i bouppteckningen vid Svens död nämns bara tre. Och detta bekräftas även i Magnus Nordenströms bok där det står att Sven har tre söner. Det hette Olof, Sven och Daniel.

 

Sven dör år 1773, hans fru Elsa Maria fortsätter bo kvar på tomten fram tills hennes död i april år 1800.

I Svens bouppteckning värderas färgeriverkstaden, där det fanns två större och tre mindre pannor, en hästmangel och en press m.m. till 1500 daler kopparmynt. Verkstaden eller fabriken var förmodligen inrymd på hans gård i Rådhuskvarteret, vilken gård var en del av den nuvarande rådhustomten. Efter Widströms död innehades fabriken av dennes änka, som hade anställt en mästare och gesäll år 1789, och där det då fanns 1 blåkyper, 1 press, 1 mangel och 4 färgpannor. Tillverkningsvärdet detta år var 240 daler specie, men hade 1799, då det blott var en mäster, som avbetade, nedgått till 150 daler specie. Efter Elsa Marias död år 1800 lades förmodligen verksamheten ner eftersom den inte nämns efter detta år.

I hennes bouppteckning så kan man bland annat läsa följande:

 

"År 1800 den 21 Maj förrättades laga Bouppteckning efter en afliden Rådman Sven Widströms Enka, Fru Elsa Maria Widström, som i april med döden afgått, närvarande härvid Sonen, Färgaren Daniel Widström, å egen och sin Broders Kongl. Kammar Musicus Sven Widströms vägnar, samt å aflidna Fabriqueren Olof Widströms omyndiga barns vägnar, dess tilförordnade Förmyndaren, Sämskmakaren Ekegren i Enköping, jämte barnens Moder Fru Beata Maria Wikström,

och hennes nuvarande Man StadsFiscalen Jäderholm, hvarvid egendomen upgafs af den aflidnas förmyndaren Tracteuren Starck, som följer:"

 

Man kan se att Sven Widström (en av sönerna till Sven Widström den äldre) inte var närvarande vid bouppteckningen utan representerades av sin bror Daniel Widström.Svens andra bror Olof Widström var död och hans barn representerades av deras förmyndare Ekegren.

Med var också Olofs fru Beata Maria Wikström som numera var gift med Stadsfiskalen Jäderholm.

 

Till bouppteckningen skrevs även en lista över vilka inteckningar som fanns i huset:

 

  • En bank som fått inteckning för 166 daler och 32 shilling.

  • 1791 fick avlidne färgaren (han var tydligen färgarfabrikör) Olof Widströms änka och barn inteckning för 358 d och 32 sh utan ränta.

  • 1791 har hovmusikanten Sven Widström fått inteckning i sin moders, fru Widströms andel i gården för 277 d 37 sh 4 öre utan ränta.

  • 21 okt 1792 har rådman Rehlund i Enköping erhållit inteckning som säkerhet för 100d 8sh 10 öre med ränta, i den del som utgör färgaren
    Daniel Widströms del. Plus den 1/3 del som tillfaller efter moderns död.

 

Det noteras även att fru Widströms del och färgare Daniel Widströms del inte är värderade efter nu gångbart pris på stadsegendomar.

 

/Andreas Wikström

 

Källor:

Kyrkoböcker

Helge Nybergs Familjeregister

Boupptecknigar

Boken Kungl. Hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1772-1818

Digitala Historiska Kartor