Resan över Atlanten

Den 23 mars - 1 april 1893

23 mars.
Idag på morgonen väcktes vi klockan 3. Jag kastade på mig kläderna och packade ihop mina saker, varefter vi fingo kaffe och bröd. Sedan blevo vi nedkallade i förstugan och efter åtskillig väntan utsläpptes vi på gatan där ett åkdon väntade för att taga våra kappsäckar.
Så marscherade vi till järnvägsstationen för tredje gången för att se till att våra saker kommo med, som nu lastats på vagnar. Några av fruntimren med barn fingo sätta sig upp i samma vagnar. Vi andra gingo nu en lång väg ner till dockan, kanske en svensk mil.

Här mötte den värsta trängsel när var och en skulle slita till sig sitt bagage samt knuffas och slitas ombord där åter blev en ryslig trängsel innan vi fick in våra paltor i en brits eller hängmatta. Klockan ett lämnade båten dockan varefter vi nedkallades till vår första middag ombord. Maten var nog bra till och med god men den förfärliga trängseln som förföljts oss alltjämt var även nu vår fiende. Jag lyckades endast erhålla litet soppa, en liten bit kött och några sviskon ehuru både potatis och rispudding serverades var det omöjligt att erhålla något ehuru somliga fick mera än de orkade förtära.

24 mars.
I morse klockan sex stannade båten vid Irland, där vi nu legat hela dagen till klockan 9em. Hon intog då några passagerare och post varpå vi avgick. Landet såg kuperat och vackert ut med vackra hus. När vi avgick sågo vi till vänster klipphöjder kala och dystra men storartade.

25 mars.
Vädret var vackert men det oaktat inställde sig sjösjuka hos många.

26 mars.
Söndag. Vackert väder men enformigheten blir mer och mer kännbar. Vi hade väntat på att höra predikan ombord som vi ej fingo.

27 mars måndag (fjärde dagen ombord).
Lugnt och vackert väder. O vilket ogudaktigt liv här förs ombord. Svordomar det råaste språk man kan tänka sig, hörs dag och natt och nere i mellandäck kortspel och lättsinniga visor likaså och uppe dansas och spelas och svärjes från morgon till kväll.
Vore inte Guds långmodighet så stor så skulle ingen enda av oss komma över detta hav för all hädelse som talas dagligen mot denna Gud.

28 mars. (femte dagen ombord).
Idag på morgonen blåste och rullade det betydligt men det oaktat voro ej så många sjuka som de första dagarna på atlanten. Fram på eftermiddagen lugnade det ner åter. På aftonen stod jag länge förut och hörde på engelska sånger samt tal och bön på engelska och ehuru jag nästan ingenting förstod kände jag mig därav mera
uppbyggd än många gånger efter innehållslöst tal.

29 mars (sjätte dagen på Atlanten).
Idag på morgonen när jag vaknade var det full storm. Jag gick upp på däck efter frukost och hade endast stått några minuter när en sjö kom och sköljde över mig på hela högra sidan. Sedan såg jag flera gånger passagerare åkande med sina filtar och matkorgar längs däcket och stannade mot klosetten akterut. Frampå eftermiddagen blev vi befallna att gå ner för att besiktigas av läkare om vi haft koppor. Här sitter de nu med skjortärmarna uppkavlade i avvaktan på vad komma skall. Jag tar dock saken lugnt i förtröstan på att jag hade mitt oklanderliga betyg från min själasörjare i Sverige på fickan. Doktorn behagade ej komma samma dag.

30 mars.
Idag har vi åter vackert väder men det är nu ganska kallt. Nu på förmiddagen kom doktorn och vi måste alla visa våra armar samt fingo ett kort på att vi varit vaccinerade och de som ej varit det fingo bli vaccinerade nu, som var fallet med flera barn. På eftermiddagen blev vi alla nedskickade och därpå upp genom en trappa för att lämna våra biljetter.

31 mars, långfredag.
Idag på morgonen blåste det medvind, vilket det ej gjort förut på hela resan, det varde dock ej länge ty redan på förmiddagen vände vinden på sydlig och ökade till storm som sedan på aftonen gick över på västlig. Båten rullar nu betydligt.

1 april.
Idag är vi lovade att nå land, få se om det blir ett aprilnarr. Vi har stark motvind, storm. Måsar har mött oss idag på morgonen som vi nu inte sett sedan 28, vi har gott hopp att snart få se land.

Läs nästa avsnitt