Resan från Göteborg till Liverpool

Den 16-22 mars 1893

16 mars.
Idag gingo vi omkring i staden och på aftonen voro vi ut på en predikan. Eftersom ett par av vårt sällskap voro druckna och stormade och levde vid hemkomsten långt inpå natten fingo vi nästan ingen vila.

17 mars.
Idag voro vi tidigt uppe och ordnade våra saker samt gingo med strömmen till poliskammaren, där våra namn ropades upp och vi fingo efter åtskillig väntan inträda för att få våra kontrakt samt betyg och en biljett som berättigade oss att utvandra ur riket. Sedan gingo vi till hamnen och kommo äntligen i den förfärliga trängseln ombord där det blev ännu värre trängsel innan man lyckades få sina paltor in i en brits. Klockan 1 lämnade vi Göteborg åtföljda av en isbrytare genom skärgården ehuru ej någon vidare is hindrade oss. Fram på aftonen blåste det upp till storm och sjösjukan inställde sig hos oss lite var. Jag låg hela den följande dagen ända till på morgonen den 19 mars och i denna förfärliga smuts och trängsel var det högst obehagligt. jag beklagar dem som hade småbarn med sig, efter vad jag sedan hörde av en bekant som hade rest över Trondheim är denna väg mycket att föredra för båtarnas skull och behandlingen i övrigt. På lördag kl. 5 landade vi i Hull och fingo gå iland och omringades genast av en skara smutsiga barn som tiggde tobak. Vi träffade även en som utdelade ströskrifter och inbjöd oss till ett bönemöte i en byggnad där det sjöngs och bads. Det gjorde ett gott intryck på mig att de upplyste att de kristna i England bad till Gud för oss under hela tiden vi varit på sjön. Vi sovo på båten över natten och tidigt följande morgon (20/3) gingo vi till den ovannämnda byggnad, där vi fingo kaffe och bröd samt järnvägsbiljetter för resan över England som vi genast anträdde. Och den var i sanning något nytt för oss. Vilken oerhörd trafik på de oräkneliga järnbanor och huru väl odlat landet och vilket ofantlig rörelse i de storartade gruv- och fabriksdistrikten.

Liverpool: Framkomna till stationen där en mängd tåg oupphörligt kommo och gongo, söker vi våra kappsäckar och väntade både länge och väl innan ett ombud tog oss om hand och förde oss en lång väg till en svart och smutsig gränd, där vi blevo anvisade plats i små rum fulla med sängar av hopspikade bräder. Vi fingo middag av soppa, kött och potatis som på samma gång blev kvällsvard emedan det redan var afton. När vi nu skulle gå i sängs blev det lite bråk innan vi kunde få sovplatser till alla. Jag och några andra anvisades plats i ett rum som liknade en redskapsvind, avdelad med brädvägg, lite över manshögt med en dörr. I det främre rummet var ett takfönster men i det inre där jag anvisats plats var ett fönster på väggen vars nedre del i likhet med vad jag såg på andra ställen kunde skjutas upp och således öppnas.

21 mars.
Vi gingo efter frukost till Skandinaviska sjömanskyrkan, vi fingo papper och kuvert och skrevo brev till hemmet. Sedan voro vi ute och gick i staden. Där var en oerhörd rörelse både med handel och industri. I magasinskvarteren lossas och lastas en mängd varor på de stora åkarvagnarna, liknande järnvägsvagnar därhemma. De har även stora grova hästar, vanligen två efter varandra, för vagnen och lasset är likt en järnvägsvagnslast. På aftonen voro vi inbjudna på ett möte för Skandinaver vid ett sorts sjömanshem kallat ”Strangert Rest” (Främmande vila) där det först talades på danska av en gammal snäll gubbe om Kristi kärlek till syndare. Sedan talade en svensk /norrlänning/ men hans tal var mycket innehållslöst och jag beklagar att ej en sådan plats var bättre besatt.
 

22 mars.
Vi hade åtskilligt att se om, våra saker vid stationen och få biljetter. Jag gick sedan omkring och såg de präktiga butikerna vid somliga gator, som voro riktigt storartade och där de förnäma promenerade och sågo på härligheterna som voro utställda innanför väggarna som på många ställen voro helt av glas. Jag gick tidigt till sängs då vi skulle upp tidigt följande morgon, men sällskapet i rummet utanför voro druckna och levde på ett bedrövligt sätt nästan hela natten.

Läs nästa avsnitt