Hemresan (ombord på Hekla)

(den 15-22 juli)

15 juli lördag

Första anblicken av morgonen var ett riktigt bergland med många djupa dalar. Det var genom en del av Pennsylvania vi nu färdades. Snart kommo vi ner till låglänt sumpig trakt som räckte ända ner mot New Jersey och nådde så en station, ”Deport”, därifrån fraktades vi med ångfärja till den stora världsstaden New York. Här mötte nu ett antal omnibussar som tog oss vidare till Hoboken och vidare i samma omnibussar på en annan färja över till dockorna eller den stadsdel där de äro belägna. Där fingo vi vänta i fem timmar tills båten avgick klockan tre.
 

Båten Hekla (eller "Hecklas" som det står i dagboken)

Nu skriver jag detta ombord på ”Hecklas”. Vi har just kommit ut på sjön och många har redan fått känna på sjösjukan, få se om jag klarar mig bättre än i våras, ännu har jag ej känt något trots att jag nyss varit ner och ätit supper.
Av New York såg jag ganska litet så jag har ingenting att säga om den annat än det var en oerhörd trängsel överallt, på gator, på ångfärjor och i dockorna, ja till och med i hamnen med sina många förgreningar var det som alla fartyg stångades och trängdes med de stora ångfärjorna som ständigt löpte fram och åter mellan olika stadsdelar medförande en mängd hästar med fordon och de största lass samt en hord av människor som trängdes och knuffades.

Söndag 16 juli

Detta är min första heldag ombord. Vi ser just en ångare styra mot väster, efter sin långa färd över Atlanten och hur många som där gläds över att snart vara framme i det stora landet och kanske tro att de ens behöver arbeta utan allting kommer av sig själv. Här ombord är det inte så många passagerare som på hitresan. Styrman sade att vi nog komma att få en bra resa om det ej blir storm ty det är en dålig sjöbåt. Det är mest danskar och norrmän men också en del svenskar som utgöra vårt resesällskap. Här är brokigt liv, ett par flickor sjunger än på danska och ibland på engelska för den som vill höra bland de som rör sig omkring. Här är också en undersätsig och välmående gubbe som spelar gitarr och sjunger andliga sånger, somliga läsa, andra äta och dricka ur medhavda förråd och somliga helt enkelt promenera omkring.

Onsdag 19 juli

Det är nu fjärde dagen vi är ombord och vi har haft det härligaste väder och allt har gått väl hittills men nog blir det enformigt i längden. Den gubbe som spelade och sjöng från början är nu den mest kända personen här på båten. Han är vad jag kan förstå metodist från Lillehammer. Han och några andra predikar två gånger om dagen och en annan talar om nykterhet och sjunger sånger. Jag kan dock ej gilla deras tal, då de gå så grovt tillväga att de stöta bort flera än de draga till Kristus.

Lördag 22 juli

Vi har nu varit till sjöss en hel vecka och det syns att färden ska räcka en vecka till. Det är ett ganska enformigt liv man får föra men vädret har varit bra hittills och Ingeting ovanligt har inträffat utom att ett sexmånaders barn dog i går. Åtskilliga segelfartyg har siktats under resan, en gång syntes fyra stycken på samma gång, det har sista dagarna varit ganska kallt.