Resan från Göteborg till Liverpool
Den 16-22 mars 1893
16 mars.
Idag gingo vi omkring i staden och på aftonen voro vi ut på en predikan.
Eftersom ett par av vårt sällskap voro druckna och stormade och levde vid
hemkomsten långt inpå natten fingo vi nästan ingen vila.
17 mars.
Idag voro vi tidigt uppe och ordnade våra saker samt gingo med strömmen till
poliskammaren, där våra namn ropades upp och vi fingo efter åtskillig väntan
inträda för att få våra kontrakt samt betyg och en biljett som berättigade oss
att utvandra ur riket. Sedan gingo vi till hamnen och kommo äntligen i den
förfärliga trängseln ombord där det blev ännu värre trängsel innan man lyckades
få sina paltor in i en brits. Klockan 1 lämnade vi Göteborg åtföljda av en
isbrytare genom skärgården ehuru ej någon vidare is hindrade oss. Fram på
aftonen blåste det upp till storm och sjösjukan inställde sig hos oss lite var.
Jag låg hela den följande dagen ända till på morgonen den 19 mars och i denna
förfärliga smuts och trängsel var det högst obehagligt. jag beklagar dem som
hade småbarn med sig, efter vad jag sedan hörde av en bekant som hade rest över
Trondheim är denna väg mycket att föredra för båtarnas skull och behandlingen i
övrigt. På lördag kl. 5 landade vi i Hull och fingo gå iland och omringades
genast av en skara smutsiga barn som tiggde tobak. Vi träffade även en som
utdelade ströskrifter och inbjöd oss till ett bönemöte i en byggnad där det
sjöngs och bads. Det gjorde ett gott intryck på mig att de upplyste att de
kristna i England bad till Gud för oss under hela tiden vi varit på sjön. Vi
sovo på båten över natten och tidigt följande morgon (20/3) gingo vi till den
ovannämnda byggnad, där vi fingo kaffe och bröd samt järnvägsbiljetter för resan
över England som vi genast anträdde. Och den var i sanning något nytt för oss.
Vilken oerhörd trafik på de oräkneliga järnbanor och huru väl odlat landet och
vilket ofantlig rörelse i de storartade gruv- och fabriksdistrikten.
Liverpool: Framkomna till stationen där en mängd tåg oupphörligt kommo och gongo,
söker vi våra kappsäckar och väntade både länge och väl innan ett ombud tog oss
om hand och förde oss en lång väg till en svart och smutsig gränd, där vi blevo
anvisade plats i små rum fulla med sängar av hopspikade bräder. Vi fingo middag
av soppa, kött och potatis som på samma gång blev kvällsvard emedan det redan
var afton. När vi nu skulle gå i sängs blev det lite bråk innan vi kunde få
sovplatser till alla. Jag och några andra anvisades plats i ett rum som liknade
en redskapsvind, avdelad med brädvägg, lite över manshögt med en dörr. I det
främre rummet var ett takfönster men i det inre där jag anvisats plats var ett
fönster på väggen vars nedre del i likhet med vad jag såg på andra ställen kunde
skjutas upp och således öppnas.
21 mars.
Vi gingo efter frukost till Skandinaviska sjömanskyrkan, vi fingo papper och
kuvert och skrevo brev till hemmet. Sedan voro vi ute och gick i staden. Där var
en oerhörd rörelse både med handel och industri. I magasinskvarteren lossas och
lastas en mängd varor på de stora åkarvagnarna, liknande järnvägsvagnar
därhemma. De har även stora grova hästar, vanligen två efter varandra, för
vagnen och lasset är likt en järnvägsvagnslast. På aftonen voro vi inbjudna på
ett möte för Skandinaver vid ett sorts sjömanshem kallat ”Strangert Rest”
(Främmande vila) där det först talades på danska av en gammal snäll gubbe om
Kristi kärlek till syndare. Sedan talade en svensk /norrlänning/ men hans tal
var mycket innehållslöst och jag beklagar att ej en sådan plats var bättre
besatt.
22 mars.
Vi hade åtskilligt att se om, våra saker vid stationen och få biljetter. Jag
gick sedan omkring och såg de präktiga butikerna vid somliga gator, som voro
riktigt storartade och där de förnäma promenerade och sågo på härligheterna som
voro utställda innanför väggarna som på många ställen voro helt av glas. Jag
gick tidigt till sängs då vi skulle upp tidigt följande morgon, men sällskapet i
rummet utanför voro druckna och levde på ett bedrövligt sätt nästan hela natten.
Läs nästa avsnitt
|