|
Mina Förmåner!
Vers 1. Medan jag nu har harpan stämd och klar vill jag låta henne klinga kanske nästa dag är hon utur lag och jag kan ej henne tvinga men när hon är stämd ljuder hon så väl att varenda ton går genom kropp och själ så det kan idag vara Guds behag att jag än en ton må bringa.
Vers 2. Kom min syster bror som på Jesus tror sitten ner och hör på sången om i lyssnen till jag berätta vill hur jag mår sen jag blev fången ty jag är en Jesu Kristi fånge nu och jag mår så väl men kära du om varenda själ bleve Kristi träl skulle ingen bli förgången.
Vers 3. Sen han fick mig fatt blev han själv min skatt tänk hur rik jag nu är vorden allt vad här du ser ja och mycket mer båd i himlen och på jorden allt är mitt jag har fått fastebrev därpå herren vare lov som haver ställt det så jag har arvelott i Guds fasta slott och en plats vid himlaborden.
Vers 4. O vad jag är glad jag har nu en stad skönare än alla städer Gud har staden byggt därför står han tryggt skakas ej av något väder portarna är lov och fönstren av kristall gatorna av guld och ädlaste metall för den naken är och den hunger tär finnes både mat och kläder.
Vers 5. Stadens mur du vet heter salighet gränserna av valda stenar utom stadens mur satan går på lur men han får blott torra grenar en gång uti tiden har jag honom tjänt men för all min möda fick jag ej en cent jag blev fattig där, är nu miljonär, bor vid älven som mig renar.
Vers 6. Uti staden där jag och herre är och har tusende betjänter ingen undersåt, ingen klagolåt alla äro där regenter jag skall och regera uti tusen år med min herre Jesus som för mig fick sår när han döden slog och det land intog där all salighet mig väntar.
Vers 7. Uppå detta vis Herren vare pris, skall i evighet jag hava aldrig bliva trött alltid vila sött men ej tigga eller grava men som kvinnor fordom följde Mirijam så i evighet jag följa skall Guds lamm stå varhelst han står gå varhelst han går aldrig stappla eller snava.
Vers 8. Här jag bor i tält känner törst och svält jag är främling här på jorden men jag väntar på att flytta få hem till de fullsatta borden flytta till det land där inga sorger finns där skall jag bli konung här är jag blott prins där skall jag må gott i mitt kungaslott vandra bland den sälla hjorden.
Vers 9. Nog för denna gång sången blir för lång om jag skulle allt berätta därför slutar jag men en annan dag tänker jag att den fortsätta men du kanske ej vill höra på min sång säg mig det och jag skall tiga nästa gång sjunger för mig själv invid livets älv där i ensamhet mig sätta.
Vers 10. Nu jag uppdrag har och som lovat var vill jag här fortsätta sången samma melodi samma poesi samma rim som förra gången och om samma ämne sjunger jag igen om min sköna stad och om min käre vän vännen vit och röd som för mig blev död och med blodet löste fången.
Vers 11. Jesus vännen kär alltid är mej när varje dag till världens ände han mig lovat så och som pant därpå har han givit mig sin ande när han kommer får jag och en krona skön vilken han ska giva mig som nådelön och i denna skrud såsom Kristi brud får jag fröjdas utan ände.
Vers 12. Hemma i min stad är en skara glad alla av den gamla stammen Abraham och Lot där de vila fått och nu må de väl tillsammans De behöver aldrig mera skiljas åt Deras herdar mer ej kivas på sin stråt Här de bete fått evigt grönt och gott högt de sjunga nu sitt amen.
Vers 13. Där får jag ock bo hjälp mig Gud i tro hålla ut till dess jag vinner den som onder är får ej vara med ingen vila där han finner men där utanför där har han sin far den han troget tjänat alla sina dar skall han få sin lön i den heta sjön som av eld och svavel brinner.
Vers 14. Men det var ju ej om den onde nej som jag här nu skulle sjunga Ty han är ej värd någon hyllningsgärd men en sten från Davids slunga När han sig uppreser proklameras krig Jag i Herrens namn befaller honom tig Och han måste gå jag fortsätta må att min sång till ända sjunga.
Vers 15. Lammet solen är uti staden där Herren Gud dess tempel vorden dag där alltid är natt ej finnes där mörker endast här på jorden och Guds härlighet i evighet jag ser sol och måne där behöves icke mer lammet är dess ljus lyser i mitt hus dukade står bröllopsborden.
Vers 16. Här får den som tror klädnad ring och skor och sitt namn i himlen skrivet nu hörs fröjdeljud här är gästabud sonen som var död fått livet så gör himlafadern med varenda själ som ej längre vara vill en syndens träl därför gå till Gud och bliv Kristi brud rum vid bordet blir dig givet
Vers 17. Ännu får jag mer jag i ordet ser att i staden finnes brunnar utur dem så nöjd öser jag med fröjd Esaias mig förunnar Herren är min klippa och han är min sång honom jag lovsjunger evigheten lång bort med sådan sorg uti denna borg Gud all sällhet mig förunnar.
Vers 18. Nu en myckenhet du av sången vet hur jag mår i fångenskapen Mikaels befäl vaktar mig så väl och det hörer ju till saken här min skilda del för varje dag jag får ledd av herrens hand det alltid väl mig går ty jag omvälvd är utav Herrens här och det skyddar mig för draken.
Vers 19. Nu farväl min bror uti glädje stor sången sjungen är till ända du kan nu förstå huru jag får må fastän en av de elända men jag är så nöjd så outsägligt glad att jag har ett hem i himlens sköna stad och jag föres ju dit som fånge nu där har fångenskapen ända.
Denna långa sång sjöngs på skolhuset i Hassel den 11 november 1900 av Carl Nilsson från Gransjön.
Johanna "Hanna" Jacobsson, Hassel Lucksta.
Johanna Jacobsson
Avskrivet en andra gång den 9 mars 1992 av Ragnar Högbom, Vigge Stöde.
Digitaliserat av Göran Säll 2003.
|
