Från fäbolivet 1922-1923.
Nyland fäbodar ligger i Vigge ca. 1 mil från Uslands by i Stöde. Förr fanns det många bostugor med botöser i varje stuga, men 1922 var det bara 4 st.
De hette Bo-Olle (Nickes Olle), moster Brita Abrahamsson, Märta Andersson och undertecknad Elin Sjöle'n.
Man brukade i regel "boföra" omkring Svante-dagen den l 0 juni, men var det sen vår kunde det dröja någon dag längre fram till den 14-15juni.
Boföringsdagen var vi uppe kl. ½ 3 på morgonen för att boföra, det var ganska långt att gå med kor och kalvar, karlarna körde häst,
det var en härlig morgon med klock-klang och fåglarnas kvitter i träden. Det doftade från björkdungarna, allt andades vår.
Korna gick efter varandra som i takt, de ökade farten efterhand ty de visste så väl vart de skulle.
Nu sade vi farväl åt bygden och människorna för en hel sommar, vi visste att när vi kom hem igen var den ljuvliga sommaren slut.
Efter flera timmars vandring var vi äntligen framme vid vallarna och stugorna, så fick korna vila och beta i ”fägården" medan vi kokade kaffe och vilade.
Sedan var det ett par stycken som följde korna till en plats som hette Grane ängarna, de övriga fruntimren arbetade i stugorna,
det var att göra eld under grytan i kokstaden ute och värma vatten för att tvätta alla tråg, såar och byttor, ostrännan och kärnan
skulle lagas och stugan skuras, ibland så klistra vi tapeter eller tidningar på väggarna för att det skulle bli trivsamt.
Mjölkbodens hyllor skulle skuras, jordgolvet sopades, bräderna skurades, sedan lade vi in granris för att bidra till trevnad och frisk luft.
All mat hemifrån som gryner av alla slag, mjölpåsar, kaffe, socker, salt och ostlöpe skulle ställas på sina platser, alla medhavda byttor
skulle undersökas för i dom fanns det allt möjligt kakor, skorpor, vetebröd samt matbröd som vänliga gummor sänt i all välmening för att man
skulle sköta deras kor under sommaren. Karlarna lagade hägn omkring vallarna, och i "fäxet" skulle de se efter ''bäsan" och laga det som var trasigt.
I två dagar skulle vägar och broar i skogen ses om och lagas. Så var det att ta in korna den första dagen.
År 1922 hade jag 11 mjölkkor en stor oxe och 4 kalvar.
År 1923 16 mjölkkor 5 st. kvigor och kalvar. att sköta omfördelade på tre bönder.
Kvällsmjölken silades upp i stora kraftiga bleckbunkar och sattes i vatten i en stor vattenbassäng som fanns i en av mjölkbodarna, morronmjölken separerades.
Kopparkittlarna skulle skuras blanka alla dagar och läggas upp på en vedtrave inne i stugan till ögonfägnad för
besökarna och stolthet för bopigan.
Kl ½ 4 var det att stiga upp, sedan jag mjölkat och följt korna till skogen gick jag till kokstaden ute och kokade extra gott kaffe med dopp eller smörgås,
om det regnade kokade jag inne i den stora öppenspisen, sedan gick jag tillbaka till "fäxe" och skotta ut all gödsel
samt sopade golvet flera gånger, så skulle det vara en näve mjöl i varje bås för att korna skulle "trå" hem till kvällen.
När detta var gjort var det att tvätta sig ordentligt och ta på sig rena kläder.
För ostberedning tog jag hälften separerad mjölk och hälften av kvällsmjölken sedan den mesta grädden var borttagen, ostlöpet tillsattes,
mjölken skulle sviga det vill säga att den blev så hård att man skar i kors i kitteln, sedan vispade man upp den med sleven, ostmassan fick sjunka till botten.
Då tog man upp den och lade den i ostkläde och ostkar, den skulle vändas flera gånger om dagen med en tyngd på, sedan skulle "moset" eller vasslan kokas till messmör, man måste elda mycket för att vasslan skulle bli kokt till kvällen. Då det blev dags för smörkärning hade vi en lång och smal träkärna med en stöt,
korna mjölkade bra så det blev mycket smör. Grädden hade vi i stora träbyttor en för varje delägare.
För ostberedningen mättes mjölken ihop så att det skulle bli så rättvist som möjligt.
Så gick sommaren, dagarna var bra lika varandra förutom då det kom någon hemifrån byn. Andra sommaren, före midsommar såg jag inte ett fruntimmer på 14 dagar,
då fick jag se ett fästefolk nere på vallen som skulle till Bo-Olle. Det var roligt att se ett fruntimmer, men sedan på sommaren kom det folk någon gång om sänder,
både slått och skördefolk.
Det var en ljuvlig tid, mest första sommaren, då vi var 4 bopigor. Märta och jag hade mycket trevligt tillsammans. Det var på något sätt så vilsamt och lugnande att bo i storskogen trots att man hade så mycket att uträtta. Fäbodlivets idyll, dess strävsamma arbete och glädjeämnen är ett minne blott, tiden sopar bort varje spår av små odlade tegar i vildmarken. De små grå stugorna skall murkna och försvinna, endast en och annan skall stå kvar som ett minne ännu en liten tid.
Rosor efter rosor knoppas, svälla, glöda och förgå.
Släkten efter släkten framgå och försvinna de också.
Elin Sjölin (1895-1968)