Lövbrännan vid Viggesjön i Stöde

- en pärla i hembygdens natur.

 

De mäktiga Sönnansjöbergen höjer sig från Viggesjöns 140 metersnivån upp till 400 metersnivån. Under den svåra torrsommaren 1888 rasade en våldsam skogsbrand i veckor längs denna bergsrygg.  Samma år brann flera norrländska städer bl.a. Sundsvall och Umeå. Nu hundra år senare finns i de övre delarna av sluttningen en nästan helt lövdominerad, hundraårig skog med gamla aspar, björkar och sälgar. Det var läkaren och botanisten Håkan Lindström som 1980 slog larm om den fina naturen i området till länsstyrelsens naturvårdsenhet. Undertecknad inventerade hösten 1990 svampfloran i området på uppdrag av länsstyrelsen. Större delen av Sönnasjösbergen ägs idag av Brattåsstiftelsen som lovat att helt avstå från skogsbruk i området i avvaktan på att området överförs till statligt naturreservat.

Lövbrännor var förr ett naturligt inslag i skogslandskapet. I dag är lövbrännan vid Viggesjön en unik naturtyp och ett intressant studieobjekt. Här kan vi se hur den naturliga branden formar naturen. Idag börjar skogsfolk mer och mer tala om att börja bränna hyggen igen och även låta en del natur övergå till lövbrännor.

Gammeltallar

 

I  det mest otillgängliga branterna och stupen på Sönnasjöbergen finns enorma ansamlingar av stora stenblock s.k. ”djävulsåkrar”. Här tvingas man gå runt blockhoparna. Men här finner man även jättegamla tallar. En ännu frisk tall, borrad av skogsforskaren Per Linder, visade sig ha grott redan år 1640, således bara några år efter slaget vid Lützen! Stora brand år har kunnat avläsas i tallarnas årsringar 1702, 1754, 1832 och sista storbranden var således 1888.

Efter branden 1888 så kom folk långväga ifrån för att plocka hallon på sluttningarna. Det folkliga namnet på hallon i Medelpad är just ”brannbär”.

De återkommande bränderna gynnade gräsväxten och skogsbete har förekommit på Sönnasjöbergen under långliga tider.

 

Brända tallskulpturer.

 

Dimensionshuggningen av grovtallar har ägt rum före år 1888 vilket bl.a. framgår av kvarlämnade yxhuggna stockar som är kolade i änden. Vackra naturliga skulpturer med 5-10 meter höga kolade tallar står ännu kvar oförändrade så här hundra år efter branden!

Resterna av en smal grävd smal kanal intill Kämpatjärnsbäcken utvisar att bäckflottning förekommit. Flottningen från Viggesjön och ner till Ljungan upphörde 1926. Gamla Viggebor kan ännu berätta om Viggeflottningens olika detaljer och moment.

 

Sälgtjuka och kantareller.

 

Områdets otillgänglighet, storblockiga terräng och höga lövinslag bidrar till en fascinerande mosaik av naturtyper. På exponerade berghällar har elden gått hårt fram och här dominerar idag gamla aspar, björkar och sälgar. På gammelsälgar kan man finna den ovanliga ”sälgtjukan” som doftar lite vanilj. Förr i världen användes sälgtjukan i Medelpad som krydda i ”pank”, en sorts rörost. Carl von Linné noterade under sin lappländska resa att ungkarlarna i de norrländska skogsbygderna ”plägade stoppa väldoftande sälgtjukor innanför blusen för att framkalla ynnest hos pigorna”. Huruvida denna sed ännu lever kvar i Viggetrakten undandrar sig min bedömning. Men idag bör vi nog lämna sälgtjukan ifred eftersom den är uppsatt på svenska rikslistan för hotade arter.

Under goda svampår kan man i alla fall plocka rikligt med fina  matsvampar i bergsluttningen bl.a. rynkad tofsskivling. En annan fin tid för vandring i lövbrännan är under högsommaren. Liljekonvalj, Linnea och den brandgynnade nattviolen blommar då lite varstans i den glesa, hagmarksartade lövskogen. Och den ovanliga fågeln mindre flugsnapparen kan ibland höras i den högstammiga pelarsalen.

I mossiga fuktiga gransvackor  som undgick branden står den blyga ögonpyrolan. Med lite tur kan man även finna orkidén skogsfru och laven ”gammelmans långskägg” som liknar julgransgirlanger.

Det är svårt att på egen hand finna en trevlig väg genom det storblockiga området. En rejäl anslagstavla skulle onekligen behövas nere vid sjön liksom en markerad stig genom sluttningen.

Höjdpunkten brukar vara fikapausen med praktfull solnedgång över Palsjön. När kvällsdimmorna börjar svepa in sjön och nejden i ett trolskt dis, så kan man med lite fantasi låta den fascinerande natur-och kulturhistorien passera förbi: svedjeröken när de första järnåldersbönderna kom upp från dalen och slog sig ner öster om sjön, ”svarta dödens” härjningar på 1300-talet, de många skogsbränderna i trakten, jordbruksnedläggelsen på 1950 och 60-talet då många flyttade härifrån. Idag kring 2000 har området kring Viggesjön blivit ett omtyckt sommarstugeland och även utflyttade Viggebor har börjat hittat hem.

 

Källa: Jan-Olof Tedebrand.

Sammanfattning av Göran Säll

 

Nyheter angående Sönnansjöberget (Viggebrännan)!

För att skydda naturvärdena vid Sönnansjöberget har staten köpt ett område på 200 hektar.

Beslut om naturreservat kommer troligen att tas under år 2004.