Kilstugan

Liten historik

Omkring 15 år efter att Rådman Gustav Velander köpt f.d. Vidings fastighet (1938) beslutades att norra delen av skiftet skulle avverkas. Detta var före processorerna och skogsvägarnas tid, varför en bostad på skogen var nödvändig.
Vintern 1953-1954 fraktades det mesta virket upp med häst till den plats som var utsedd där stugan skulle stå.
På sommaren efter sattes byggandet igång av Olle Forsberg och Kalle Ekström. Eftersom byggandet fortskred fattades en hel del virke, så Olle Forsberg måste sommartid transportera upp det som fattades med häst och vagn på obrutna vägar. Det var säkert inget vidare att vara häst i sommarvärmen.
Ett stall blev också uppfört. Byggmästare på den tiden blev Lennart Påhlsson och Bernt-Ivar Henriksson under sakkunnig ledning av Kalle Ekström. Stallet är nu nästan borta, kanske det är den sakkunniges fel, men inte mycket är kvar.
 

Stig-Roland, Sune Frost och Kjell-Arna Henriksson

(klicka på bilden för att göra den större)

Så kunde avverkningarna börja på allvar. Förutom de nämnda deltog bl.a. Hugo Andersson och bröderna Stig-Roland och Kjell-Arne Henriksson m.fl. m.fl. Så drevs avverkningarna och skogsvård på det 50 ha. stora området under ett flertal år. Det första tunga motorsågarna var ju det enda maskinella.
1957-1958 avverkades Gålviks Kilskifte av Velanders arbetare Anders Ekström var den som svarade för utkörningen av virket med Ingvar Henrikssons jordbrukstraktor. Det var det sista arbete Anders hade, eftersom han avled på senvintern 1958.
Kilstugan var hela tiden centrum, där man låg över eller hade som högkvarter.
Gunnar Widmark var den som basade över verksamheten.
 

Stugan har inte endast använts av Velanders arbetare, utan också av Svanstedts huggare och även av undertecknad och hans bror Gunnar. Vi köpte skog på rot av Calle Södermark och då använde vi stugan en förjulsvinter, troligen 1960.
Något senare bodde fader Nils och jag här när vi avverkade på egna skogen.
Pappa var då 75-76 år.
 

Stig-Roland sågar (klicka på bilden för att göra den större)

Många intressanta personer har bott inom dessa väggar. Nämnas bör Hackås-Eriksson. En man som varit med om det mesta och med en ordning som skulle göra vilken pedant som helst grön av avund.
Trots att han nått mogen ålder var hann intresserad av det motsatta könet. Hur han betedde sig vet ingen. Men varannan fredagskväll gick han ner till vägen vid bygdegården och mötte en kvinna i taxi. Sällan samma varje gång. Sen var det att gå tre km skogsväg till Kilstugan. Många gånger i höstmörker och regn och rusk. Är det sånt som kallas kärlek?

Ett bevis att han önskade sina medmänniskor allt gott, var att han skulle ordna flickor även till oss om vi blev kvar över någon helg. Han behövde bara kontakta Strömbergs Färg påstod han. Tro det den som vill. Någon respons mötte han inte från oss i det fallet.

Hans matordning är också värd en kommentar. Han provianterade endast varannan vecka. Ingen kylanordning i sommarvärmen och dåligt med vatten.
Första veckan åt han endast färskvaror som korv, kött och frukt m.m. Sedan andra veckan blev det pannkaka, pärer, bröd och smör samt sådant som hade klarat en veckas lagring i sommarvärmen.

Nämnas bör att man såg honom aldrig ledsen, trots slitet i skogen. Men han försvann från bygden lika tyst som han kom. Varifrån eller varthän vet endast vår Herre. Han har troligast samlats hos sina förfäder vid det här laget.
 

Några andra som bör nämnas är Ragnar Söderlund och hans styvdotter Inga-Mai från Skölesboan. De högg åt Svanstedt på hans Kilskifte. Det var också mycket trevliga människor. Inga-Mai är den som gjort troll och annat som är av konst i stugan. Hon var nog en skärpt och vaken flicka efter sin tid, ty när andra ungdomar klädde sig i Palestinasjalar och skrek vänsterslagord var hon med moderaterna i Tuna. Det fodras mod att vara annorlunda.

Kilstugan har används av jägare. Både på lovlig och olovlig tid. En natt var stugan så, full att Inga-Mai Söderlund som högg här då fick ligga i torkrummet.
Att Kilstugan varit ett tillhåll för tjuvskyttar är ju ett mörkt kapitel i dess historia. Dessa stackare kommer historien själv att döma hårt.
Många är de bärplockare som vilat sina trötta ben härinne.

Kilstugan idag (klicka för att gör bilden större)

På senare tid har plåt lagts på taket. Plåten bekostas av J. Velander, medan arbetet utfördes av Vigge jaktlag. En ny spis insattas 1990, även den av jaktlaget.

/Ragnar Högbom