Vandringen till grottan och skogskojan

på Sundbergsberge den 21 maj 2004

Innan vi åkte till Vigge i maj 2004 försökte vi bestämma vilka platser vi skulle besöka.

Den mystiska grottan var en av de platser som fanns på våran lista. Själv visste jag väldigt

lite om den även fast vi har skrivit om den på Viggesidan. Jag trodde "grottan" var något slags

klipputsprång och inte mycket mer. Jag fick den känslan att några av de andra

på denna vandring (som inte heller sett grottan) även var lite skeptiska. Det visade sig att vi hade fel.

Skogskojan var som namnet avslöjar en koja i skogen som Ragnar och hans bröder byggde för

länge sedan. Denna koja användes när de skulle avverka timmer i skogen.

Mer om den skogskojan finns beskrivet i en annan berättelse (klicka här för att läsa den)

Vi som skulle följa med på vandringen samlades vid Jannes (huset). Där läste Göran upp två

berättelser som handlade om grottan och skogskojan. Efter det tog vi tre bilar och åkte upp mot grottan.

Jag och min far fick åka med Göran i hans Volvo, det blev en biltur som jag sent kommer att glömma.

Vägen var riktigt usel, men det verkade inte bekymra Göran som bara sa: "oj, oj", när det lät

som hela avgassystemet slets bort.

På väg till grottan och skogskojan.

När vägen tog slut samlades vi allihopa ett kort stund innan vi började gå in på en smal stig i skogen.

Tomas, som äger skogen, blev våran guide. Utrustad med en riktigt vass yxa följde vi stigen

som efter ett litet tag började slutta brant nedåt. Plötsligt kunde man se resterna efter kojan.

Den var helt övervuxen med mossa, men man kunde fortfarande se en del tecken på att den

var gjord av människor. Det låg bland annat en gammal takplåt kvar.

Ragnar visar oss resterna av den gamla kojan.

Ragnar ställde sig mitt i kojan för att berätta om den, medan han gjorde det tog alla

kort på honom och kojan. Strax efter började vi vår vandring nedåt längs stigen igen.

Skogen var otroligt vacker och den såg ut att vara mycket gammal. Överallt man tittade

så växte det mossa och lava, varje sten var alldeles grön utav mossa.

På väg ner för stigen

Gå till nästa sida för att läsa fortsättningen