Bengt Högbom från Vigge skriver om början på sitt skogsarbetarliv.

Skall försöka rita till något som jag kommer ihåg om vad som hänt under tiden sen man sluta skola och räknas som käär. Så gla man var då man fick ha tåse livstycke å kårttböxan. Sen fick man na halvlångböxer mä pissluke å ficker, då var man käär. Sa fick man följe mä Gideon å Gunnar å pappa Nils till skogen och fick gårkåe (kåda) på böxan och va storkäär! På Lillsvea var det en gammal kålbotten och en nedfallen kojmur, där restes en mindre mila och kojan lagades till, det är mitt första minne av koja och mila.

 

Nästa minne är från 1938 (?) då var det efterfrågan på kol, vi reste en mila på Bränningen, Valter Hamrin inflyttad till Vigge, kola den mila. Så vi var där och rev ut kol då Nils saa "Hamrin kan gå hem i kväll pojkan vakter kole i natt." Han var inte villig att gå hem men blev övertalad av pappa Nils. Det verka lugnt och stilla i kol-ringarna så vi var mest inne i koja å mådde gott … och somna förstås!

 

Ja vakna av att det var alldeles ljust inne i koja, det brann för fullt i kolringarna men vi fick stopp på elden till slut, nån mer sömn blev det inte den natten! Skaften på kolhärker och andra verktyg hade brunnit upp, men vi gjorde nya skaft och försökte så gott det gick att dölja det som hänt. Det är första gången jag tala om det och jag är säker på att Gunnar aldrig sa nått, vi var nog där nån dag tills vi var säker, så hade det börje snöge när vi gick hem.

 

När vi kom ner åt landsvägen stod Beda Hofrin (lärinna) där o vänta på bussen, Hon hade vakat över Janne (ErikJansJanne) som dött. Vi hade en liten lapphund med oss, han pinka på hennes väskor! Sen på vintern körde vi kolen till Stöde station där det var kolbrygga för lastning på järnväg fv transport

 

Sen har jag ett minne från min timmerhuggning på riktigt på Frida Parments skifte på Högåsen, Hilding Krus och Anselm Larsson högg där, riktige storhuggare, Gideon körde, fin skog fast mycke barkning. Jag fick nog till 25-30 bit tror jag. Så gatt jag börja fortsättningsskola, jag minns att Henning Öberg kom förbi skola, han körde också timmer, Hur är de nu då timmerhuggarn gå på skola saan. Sen sprang jag och gömde mig bakom uthuse då det kom nån körare.

 

Så kom ju krigsårena, alla skulle ju hugga ved som skulle köras fram till Sandsänge (mellan Vidings o Granån) som nog var Medelpads största vedupplag. Bilarna tog bara 10-12 kubik, då fans inga kranar allt lastas för hand! Bensin fanns inte det var bara gengas som gällde, först träkol sen blev det mest ved som drivmedel. Nu blev det ransonering på nästan allt. Socker, mjöl, kaffe, kläder, tobak, snus, kött, fläsk, smör, bröd men de flesta på landet hade ju kor och nån gris så ingen svalt, fast det var nog knapert för många.

 

Så blev det nå otroligt kalla vintrar, många hästar blev inkallade till kronan, en del kom tillbaka men många frös nog ihjäl eller blev fördärvade. Vi fick lämna en häst till kronan men när vi körde till Stöde vid Sperrings gård (Rodlings), då var det 42 grader kallt. Nils (pappa) följde med hästtåget till Östersund, Ragnar (broder) och jag körde hem med andra hästen. När vi kom hem hade Ragnar vita fötter, och måste på lasarettet.

 

Gideon och Gunnar var inkallade för de mesta, så var det för de flesta i den åldern. Då i början på krigsåren blev de ju efterfrågan på gengaskol, många satte igång och kola . Vi kola 13 miler i Josefs jala. (mellan Vidmarks o Sörvigge vägen) All kastvekolen skulle krossas och häs i hundraliters pappsäckar. Det var ett skitgöra mä kolning men en fördel, man slapp tvätta sig. Enfrid Vedin var med och kola men så blev han inkallad att vakta dalkullor som ville hoppa över skaklan till militärer från andra länder (troligtvis på Rommehed).Men han kom hem efter nån vecka. Sverige behövde ju kol.

 

Så måste jag berätta hur det kom sej att vi hamnade på Kristofs skogsskiften och blev där i åratal, vinter som sommar. Gideon och Gunnar skulle hugga ved vid Lillsätmyran på vårat skifte men där var dåliga linjer (rågångar) så dom kom in på Kristofs skifte och satte igång med kastvedhuggning, det var jätte aspar som det blev flera kubik av. Så blev det koj bygge. Det var nog den första jordkojan som jag var med och byggde och bodde i på riktigt. Jag skulle hugga 3 meters ved vid Lillsätmyran på vårat skifte, det blev nå res men inte så många om dan, sen på vintern körde vi ner veden på Sandsänge.

 

Så hade det byggts en koja på Velanders (fd.Vidings) skog vid Storsätmyran där många tagvis var och högg kastved. Helmer Högdal byggde stall och bodde där en vinter och körde ner på Sandsänge. Sen bodde vi där, Gunnar, jag och Konrad S och nån mer, vi högg kastved på sommaren, ikring Storsätmyran på Kristofs skifte och körde ner veden sen på Sandsänget på vintern.

 

Så blev det kojbygge igen i det så kallade Sundbergsberget, vi skulle hugga kastved där. De var tvärbrant terräng, besvärligt att både hugga och köra . Sigurd, Gunnar, Johannes, och jag var där och högg. Janne var trött på förmiddagarna o mådde gott i kojan ! Veden skulle köras ner på Sann i Vigge (badstranden) efter Kämpatjärnsbäcken och ner utöver Sönnasjöberget. Det hade snögat otroligt, vi slapp inte upp med hästarna, snön var hård . Jag var ovanför Israels (sydost om badstranden) i 5 dagar och skotta upp en ränna i tvärberget, fick hjälp av Gereon Eriksson i 2 dagar. Så kom vi upp med hästarna till jämnare mark så vi fick väg till slut. Henning Larsson var och drog fram på en slags skidkälke bana, det hade blivit hård skara. Så slog vädret om och det blev vår, bäckarna flödde, vi höll på att dränka hästarna. Det var inte annat än lägga av. Det blev en del ved kvar i skogen men det mesta fick vi fram. Nästa sommar högg vi ovanför Kämpabäcken mot Blamyran, 3metersve och bodde i kojan i brinken. (Sundbergsberget) Sigurd var nog med då, vi körde virket ner på Sann och bodde hemma, körde längst sjön både morgon och kväll (Högboms till badstranden) Tror att Sigurd körde där också ett tag.

 

Så blev de tal om att bygga en timmerstuga vid Kompatjärn på Kristofs skiffte . Nils och Inga (far och syster) körde dit bräder från Blamyra över Viboåsen till Kompatjärn, lagomt med snö . På vårkanten fick Ragnar och jag order av Nils att gå till Kompatjärna och hugga virke till stugbygge, vi fällde och kvista till nå granstockar, jag tror vi hade bara nån bågsåg men vi fick väl till nå pesar . Senare på försommaren skulle det bli bygge av. Kalle Vesterlund från Loböle, gammal timmerman, kontaktades . Gunnar och han skulle sova över i ett gammalt Sommarfäx på Viboan, så dom slapp traske hem . Jag körde upp takspån med häst från Djupdaln. Bygget kom i gång, det täljdes och borrades och knutades, efter nån dag var väggarna uppe ca en meter väl, nästa dag på måran då vi kom dit brann det lite här och där, mest i knutarna på stugan . Takspånbuntarna hade lagts i hörnen för att lägga på plank, då man kom upp en bit på timringen för att nå till, Vi hade kokat kaffe på dan och det var en myrstack och skräp som troligen legat och pyrt!! Kalle Vesterlund sa inte ett ord han hängde på sig ryggsäcken och gick hem!

 

Vi var kvar och kollade att det inte var nån risk och sen fick vi knalla iväg hem. Efter nån vecka fick vi tag i Ragnar Norbäck (svåger) som var lite byggkunnig ! (Byggträarbetare som yrke) och till slut blev det en stuga, en del hörnknutar måste ju göras om. Nån mer takspånstransport blev det inte, det blev takpapps transport i stället. Så blev det att vi bodde där och högg i flera somrar o höster. Sigurd, Gunnar, jag och Sven Hamrin med flera nåt tag . Så flytta vi ett gammalt fårhus från Viboan dit som stall. Gunnar och jag bodde där och körde i två vintrar. Så en sommar ville Kristof att vi skulle dika myren från Viboan och ner till tjärnen. Sigurd, Gunnar och jag satte igång, jag tror det är det sämsta och skitigaste arbete man haft, vatten å lågor(gammla havruttna träd ) och skit ! men till slut var vi nere vid Kompatjärn.

 

En vinter körde vi ner till Djupdalen 3 meters ved, det var tvärbrant i Viboåsen ner mot myra, tvärstuka mot en sten, skakeltågan small av, kälken for uppi hästbena och slog sönder ena bakbenet, sen fick jag köra hästen lös hemåt Djupdaln och sen landsvägen hem och ringa veterinären. Som kom och syna ut den och så att vi fick skjutan, det var ingen rolig dag, det var en så pigg och humörad kamrat. Så blev det en ny häst, en märr som köptes i Fränsta, en skaplig halvardenner som såldes till Attmar senare.

 

Sen köpte Nils en häst i Källsta av en Kalle som fick heta Kolle, han var en tokhäst som ville skena, han var sprängd (nervig o drag ovillig ) och inte klok. Jag sålde den på Lillmörtsjön på våren då vi var där i Happahärja och avverkade å körde.

 

Nu blir det kojsnack igen. Valter Hamrin kola åt Albin Viklander på Snårkullen. Där byggdes en koja och kolades 2 milor som vi körde in.

 

Sen, na år senare bodde Gunnar och jag vid Kämpatjärn i en koja och högg på Selins. Så var det storkolning på Viklanders skog, Petrus Holm, Gunnar Nilsson, o Kalle Ekström var kolare.Vi byggde koja och stall och låg över hela veckorna där .Sen på vintern körde Gunnar och jag kolsäckarna till Vidingsboan fvb…. (Låg vid väg 305 intill Vigge Byggdegård)

 

Bengt Högbom 13/11 2005

 

 

 

Epilog

 

Bengt Erik Högbom född i Vigge 1924-05-20 avled på Tunastrand Matfors 2008-02-14 efter en kort tids sjukdom . En gedigen (stor) Viggebo som vi på Viggesidan har mycket att tacka för: hade man funderingar om personer på gamla kort åkte vi till Bengt i Istraels; med gott minne berättade han om den gamla tiden. Då jag hälsade på honom på Tunastrand var det de första han sa, "va bra att Du kom så man få prata om na gammart". Läs pärhistorik och om nyårsafton 1949 på Kompatjärn, under berättelser på viggesidan.com.

 

Jag har renskrivit Bengts berättelse så lika som det bara går och ändå så att man ska förstå innebörden.

 

Kjell Svanberg 2008-02-19