Alex Hådén (1906-1986) från Gissjön

Inledning av Lennart Undsjö:

Här nedan har jag kopierat in ett utdrag från Alex memoarer som handlar om
bilar och bussar under 20-talet, och om hur han tog körkort för bussen i
Stöde mitt under pågående linjekörning med passagerare från Hassel !!!!

Då hade han redan kört i något år! Han hade kontaktat den kände civilingenjören
Gagge från Sundsvall som var den som på den tiden examinerade alla
körkortsaspiranter i Sundsvallsområdet. Han kom upp till Stöde och ordnade
körkortet åt Alex med passagerarna sittande i bussen! Det vore något för
dagens Vägverk det!

Så här berättar Alex:

Jag vill berätta om fortskaffningsmedlen på den här tiden. Oftast cyklade
man ju mellan byarna och på vintrarna åkte man spark eller skidor. Och den
första cykeln som jag hade, den köpte jag av Adrian Eriksson, det var en
ballongcykel som hette Svalan. Men bilarna kom ju mer och mer, även upp hit
till våra byar där på skogen.

Den första bil som jag såg i mitt liv, det var en T-Ford som ägdes av

"Buller-Manne" från Lucksta. Han kom upp till Gissjön omkring år 1912 med den
där bilen, och Verner och jag gick andäktigt runt om den och tittade.

Vi hade aldrig sett något dylikt. Senare kommer jag ihåg att vi gick från
Gissjön hela den 4 km långa vägen ut till stora landsvägen mellan Hassel och
Hassela bara för att få se hjulspåren på vägen efter bilarna som gått där.

På Gissjön fanns det en man som hette Svensson, har var en suput och
fyllbult den där Svensson, men han hade varit till stan och köpt en öppen
blå Chevrolet 1925 för 1300 kronor hos Mossberg & Blomqvist. Det var den
första modellen av Chevrolet som hade lamellkoppling istället för den
tidigare clutchkopplingen som så ofta krånglade. Den hade
registreringsnummer Y 54.

Den där Svensson kunde emellertid inte sköta avbetalningarna på bilen så
polisen kom upp till Gissjön och tog igen bilen och ställde in den på
skogvaktar Holmstens loge. Men min gode vän Bertil Holmsten och jag,

vi ville ju gärna ha en bil, så omkring 1926-1927 så vi for till stan och
pratade med bilfirman och köpte loss Chevrolen för 800 kronor, och vi skulle
betala 25 kronor i månaden minns jag. Då fick vi två nya däck med på köpet
också. Jag var då omkring 20 år gammal.

Per Abraham Hasselqvist vid Hasselqvists bensinstation i Norrhassel.

Klicka på bilden för att göra den större.

På den tiden kostade bensinen 23 öre per litern, och vi köpte den hos
Hasselqvist som hade en Texaco bensinpump vid sitt nybyggda Turist-Café nere
vid T-korset i Hassel. Ibland hade vi inte så mycket pengar utan då fick vi
skriva upp 10 liter bensin på kredit, men det gick bra det också.

Vi hade ju inga körkort men vi körde ändå. Det var inte så noga på den
tiden. Men till slut så förstod vi, att om vi skulle till stan med bilen så
var det ju bäst att ha körkort. Så vi bestämde oss för att ta körkort.

Vi var 4 stycken som skulle köra upp. Det var jag och Bertil Holmsten,

sedan var det Alexander Westerlund som hade en Owerland Whippet,

och så tror jag det var Petrus Westerlund.

På den tiden fanns det i Sundsvall en civilingenjör Gagge som var
besiktningsman. Han kom opp till Hassel och skulle förhöra och kontrollera
oss. Jag kommer ihåg att Gagge frågade mig: "Hur fungerar en differential?"

Jag hade tidigare skickat efter en kurs från Hermods och visste precis hur
allt i bilen fungerade så därför kunde jag lätt ge svar på denna fråga.

Och Bertil fick svara på frågan "Hur går det till att besiktiga en bil och få
den inregistrerad?" Och det kunde han ge besked på. Så Gagge blev nöjd.

Sedan fick vi visa att vi kunde köra, och det kunde vi ju, för vi hade ju
kört mycket i våra branta Gissjöbackar. Så vi blev godkända, och ingenjör
Gagge skrev ut körkorten åt oss och vi fick betala 10 kronor var för dem.

(Klicka på bilden)
Sedan efter några år körde jag buss mellan Hassel och Stöde, och till slut
måste jag ju ha ett busskort också. Så när jag var i Stöde en dag med bussen
så kom Gagge dit och jag körde en liten sväng med bussen tillsammans med
honom, och backade in på en väg. Sedan var det klart och jag fick lösa ut
busskortet som kom några dagar senare på posten. Så enkelt gick det till på
1920-talet.

 

Men en alldeles egen bil hägrade ju förstås. Jag fick höra att det var en
skogvaktar Emanuel Wedin i Skrasslan som hade en T-Ford som han skulle
sälja. Ja sa till pappa att: "Nu skall jag fara till Skrasslan och köpa
Wedins T-Forden". Men pappa sa att det kommer aldrig någon bil hit på
gården. "Men jag ska ha T-Forden", sa jag och for dit och köpte den för 300
kronor. Men det var så dåliga däck på den, så året efter var däcken helt
slut och den gick inte att köra mer.

Då lät jag Bertil Holmsten köpa in sig i T-Forden. Sedan skrotade vi bilen
tilsammans men tog vara på motorn och gjorde stationärmotor av den.

Vi kapade av kardanaxeln och fäste motorn vid två stora stockar. Sedan var vi
till Hassela och fick en stor remskiva påsvetsad på axeln. Och det visade
sig fungera väldigt bra för vi kapade nu all ved med den där motorn åt hela
Gissjön, som tidigare hade fått kapats för hand. Vi körde även tröskverken
med den, och vi tjänade lite pengar på detta.